Italian Early Renaissance Painter, 1267-1337 Italian painter and designer. In his own time and place he had an unrivalled reputation as the best painter and as an innovator, superior to all his predecessors, and he became the first post-Classical artist whose fame extended beyond his lifetime and native city. This was partly the consequence of the rich literary culture of two of the cities where he worked, Padua and Florence. Writing on art in Florence was pioneered by gifted authors and, although not quite art criticism, it involved the comparison of local artists in terms of quality. The most famous single appreciation is found in Dante's verses (Purgatory x) of 1315 or earlier. Exemplifying the transience of fame, first with poets and manuscript illuminators, Dante then remarked that the fame of Cimabue, who had supposed himself to be the leader in painting, had now been displaced by Giotto. Ironically, this text was one factor that forestalled the similar eclipse of Giotto's fame, which was clearly implied by the poet.   Related Paintings of GIOTTO di Bondone :. | Ecstasy of St Francis | Road to Calvary | Lamentation over the Dead CHrist | Entry into Jerusalem | Stigmatisation of Saint Francis |
Related Artists:
Frans Pourbus
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1545-1581 Painter, son of Pieter Pourbus. His work consists mainly of portraits and religious subjects, although he also executed a number of landscapes and history paintings. He worked mostly for the wealthy patrician class, and his work was instrumental in spreading the Romanism of Frans Floris (his teacher) throughout the Netherlands. It is probable that Frans Pourbus's earliest teaching was with his father in Bruges, but by 1564 he is recorded as working in the Antwerp studio of Floris. According to van Mander, Frans Pourbus and his fellow student Crispijn van den Broeck together completed an altarpiece by Floris after the latter's death in 1570. In 1566 Frans Pourbus married Susanna, a daughter of Cornelis Floris and niece of his master, and in 1569/70 he became a master in the Antwerp Guild of St Luke, though he retained his citizenship of Bruges. Gortzius Geldorp was his pupil in Antwerp in 1570. For Ghent Cathedral Frans painted Christ among the Doctors (the Viglius Altarpiece, 1571; in situ), which includes life-size portraits of Emperor Charles V, his son Philip, their secretary Viglius ab Aytta (d 1577), Jansenius, first Bishop of Ghent (d 1576), and the Duke of Alba. A decade later Pourbus executed the portrait of the Hoefnagel Family (c. 1581; Brussels, Mus. A. Anc.), shown grouped around a harpsichord playing musical instruments, in which the artist included a self-portrait (playing a lute) at the upper left. The picture was acquired in 1696 by Constantijn Huygens the younger from a cousin, a Hoefnagel descendant, in exchange for a horse; the young girl of 15 or 16 with a parrot in her hand was Huygens's grandmother. An inventory drawn up after Frans Pourbus death lists 20 portraits by him, many from the circle of the Duke of Anjou.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
William Henry Furness
(1802-1896) was an American clergyman, theologian, reformer and abolitionist. Following the American Civil War, he raised funds for Black schools in the South, including Morehouse College. A graduate of the Theological Department of Harvard University, Furness became the Minister of the First Unitarian Church of Philadelphia at the age of 22. A close friend of Ralph Waldo Emerson, Furness presided over a period marked by the growth and increasing prosperity for First Church. A fiery abolitionist, Furness was a supporter of the rights of all segments of society, including African-Americans and Jews. He also lived to see the construction of the current church building in 1885 in the role of Minister Emeritus. Rev. Furness was the father of painter William Furness, Shakespearean scholar Horace Howard Furness, architect Frank Furness, and author and translator Annis Furness Lee.